Minns att vi gick gatan fram. Vi hade tagit vägen förbi kiosken och bunkrat upp med en stor påse godis. Vi stannade vid fotoaffärens fönster och tittade. Gick vidare en bit och skildes sen åt. Men vad gjorde det-om en stund skulle vi ses igen.
Dagen var för precis 36 är sen. Några timmar senare skulle jag gifta mig. Så ung och fortfarande med en otroligt naiv bild av livet.
Livslång kärlek finns det? Inte gratis, inte utan hårt arbete, inte varje dag. Men det som börjar som ett kittlande äventyr kan nog för de flesta utvecklas till något mycket värdefullt. Om man verkligen vill och också törs göra en del offer för att vinna något annat. Att dela ett liv. Att kunna varandras historia. Att aldrig behöva förklara. Sammantaget ger det en trygghet och en känsla av lugn. Att sen också lägga till närhet och värme och inte minst ödmjukhet och förståelse. För mig är det receptet på ett långt liv i tvåsamhet.
Den där fredagen den 28 februari 1975 hade jag ingen aning om vad jag gav mig in i! Ändå- så tacksam jag är över att jag tordes. Vi har nu haft många år med upp och nedgångar. Ändå är jag så nöjd med det som blev mitt liv. Tack min älskade för alla år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar