”Nöja”… hålla till godo med….inte fordra mer än. Låter inte alls anpassat till 2000-talet! Men om man tittar på begreppet ”förnöjelse”….glädje, tillfredställelse. Inte känns det helt fel?
Konsten att känna glädje och tillfredställelse i det man har och den man är, är underskattad. Att skapa den känslan är inte en partners skyldighet, det är ett eget ansvar. Med den grundinställningen är det betydligt lättare att känna förnöjelse. Den partner som ska svara mot alla våra behov och alltid vara en stimulans, är en dröm som blir svår att leva upp till. Gör någon det?
En dålig relation ska brytas. Så var det sagt!
Förnöjelse – smaka på det…… Känna lugn och harmoni i vardagen. En relation att dra sig tillbaka i, en relation att hämta kraft och glädje i. Det finns också en extra dimension när man lever i en långvarigt förhållanden….alla gemensamma minnen, associationer, barn som knyter ihop. Sånt ger också glädje. Minnen av misslyckanden och bräcklighet. Känslan av att vara starka och oövervinnerliga. Livets alla faser.
Precis som vi tränar våra unga på att bli entreprenörer och våga ta steg ut i det okända borde vi kanske också träna dem på att våga stanna upp. Att tackla svårigheter för att komma vidare, inse att det är genom att klara det svåra som man når just förnöjelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar