Har barnet blivit ett attribut i det perfekta livet?
Läser i dagens Aftonblad http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article12748123.ab hur det nu är möjligt att välja kön på sitt blivande barn – bara man kan betala. Tekniken bygger på provrörsbefruktning där man kasserar embryon av fel kön.
Vad händer sen? Om barnet av rätt kön blir fel ändå? Fel utseende? Fel begåvning? Fel socialt beteende? Ska barnet kasseras då? Är det den tanken adoptivföräldrar har haft som satt sina barn på flyget till sitt ursprungsland?
Jag blir arg, upprörd och besviken över att leva i en tid då barn för somliga blivit inplanerade tillbehör, till det perfekta livet. Barn ska vara välkomna till världen oavsett vem det är eller om det kommer vid ”fel” tidpunkt. Jag är inte mot abort – men för att de barn som föds ska vara välkomna. Om man ska sortera efter kön, då är det inte ett barn utan en status symbol man vill ha.
Det är lätt för dig att dömma! Du har ju både en pojke och en flicka, minst! Eftersom du är mormor och farmor... Men för mig, som har fem älskade pojkar, så kommer jag aldrig att få uppleva att bli mormor! Detta är en STOR sorg för mig som själv står min mamma väldigt nära och stod min mormor väldigt nära när hon levde.
SvaraRaderaJag har träffat folk som gör abort för fel kön och DET tycker jag är fel! Sen hade mina pojkar också behövt en syster i familjen! Precis som min kompis hade behövt en bror i sin familj för att kunna förstå det andra könet bättre!!
Jo du har rätt- jag har barn av båda könen- en flicka och fyra pojkar. Däremot påstår jag bestämt att djupet av relation inte hänger på kön utan på andra omständigheter. I vuxen ålder spelar val av partner, livsstil och avstånd roll. Så gläd dig åt relationen till dina söner- det är människan inte könet du älskar:-)
SvaraRaderaBra sagt mamma! könet spelar väl ingen roll! vi ska vara glada över de barn vi får oavsett kön... jag förstår dock att det kan vara KUL att få ett av varje kön men det är väl inte det viktigaste...
SvaraRaderatill dig kära anonym! min mamma dömer ingen och läser du denna blogg så borde du förstå det! glädj dig till dina underbara pojkar och var inte ledsen över det du inte fick. Alla får ju inte 5 älskade pojkar! tänkvärt...
Kram mamma!
Vad kloka ni är! Jag "känner" en person som meddelade mig att om hennes barn i magen varit en flicka hade hon tagit bort det, för nån mer flicka ville hon inte ha (hon kom inte så bra överens med sin då 12-åriga dotter). Måste säga att jag sen dess haft ganska svårt för den människan även om jag förstår att hon naturligtvis har något trauma som gjort henne sån. Barn är en gåva och glädje oavsett kön. Barnbarnen kan ju bli av anat kön, så med tiden kan man kanske glädjas åt det man inte fick. Man kan ju inte få allt. Jag har bara ett barn och hade gärna haft flera men är grymt lycklig och tacksam att jag iaf har henne. Kram!
SvaraRadera