Historien om en diagnos.....

Redan på förskolan såg personalen att Fia var mindre än de jämnstora barnen. Fias start i livet hade varit tuff och hon hade mycket att ta igen. För säkerhets skull gjordes en utredning.

Fia började förskoleklass och växte i den nya miljön. Åren gick och Fia fortsatte att älska sin skola. Trots det hängde hon inte riktigt med i samma tempo som flertalet av de andra. Ny utredning gjordes. För säkerhets skull kompletterades den med en remiss till logoped. Efter TVÅ ÅR I KÖ kom så Fia dit. Diagnos dyslexi.

Vi fick information att Fia behövde arbeta med dator i skolan, med speciella program. Aha , vad bra….äntligen skulle hon få bättre förutsättningar för sin egen kunskapsutveckling. Då får vi höra att KÖ TILL SKOLDATOR ÄR ETT ÅR!

För oss finns ingen tvekan, vi köper henne en dator som hon får använda i skolan.

Fias historia handlar naturligtvis inte bara om dyslexi. Till det goda i historien hör att hon precis som de flesta andra barn har haft många goda pedagoger som trots att de inte getts rätt verktyg, gjort sitt bästa för eleven.

Ändå vill jag ta upp ämnet för att ge röst åt alla andra små ”Fior” och deras föräldrar.

Min fråga är – när ett barn utreds och man ser ett behov, är då ett års väntetid på en dator rimligt?  Var tog den jämlika skolan vägen?