Trött?

Blir du aldrig trött? Hur orkar du? - det är frågorna jag ständigt får.
Jo, jag blir trött. Jag sover som en stock från ögonblicket jag lägger mig, hela natten och till klockan ringer. Gärna lite längre och får stressa och jaga för att alla ska hinna. 

Men kära vän av ordning - att bli trött är väl inget fel? Oavsett om det är av fysisk eller psykisk ansträngning? Och att bli trött av barn är väl lika ok som att bli trött av annat?
För mig innebär att leva med barn och tonåringar att jag varje dag får vara med om ett nytt äventyr. Varje dag händer något oväntat. Varje dag lär jag mig något.

Under samma dag hinner jag vara yrkeskvinna och  mamma till 8-åringar som kommer med teckningar och vill höra kvällssaga. En stund senare kan det handla om att testa för missbruk eller att någon rymmer.  Eller att man bara ligger o kramar en liten unge och känner sig  tacksam och lycklig.

När man till sist sjunker ner i soffan ringer telefonen. Då blir man mamma på nytt och får diskutera vuxen saker med våra utflugna barn. Har vi riktig tur kanske vi dessutom får låna ett barnbarn som sover över....

Att få leva mitt i allt detta varje dag - det är att verkligen vara priviligerad! Det är helt ok då att vara trött när kvällen kommer.