Ikväll var jag inte klar på jobbet förrän strax före sex. Och ingen bil hade jag just idag. Möts av ilsken man som letat efter barn som skulle hämtas hos kompis. Inget barn hittat.....ingen visste var kompisen ifråga bodde på för nummer elller något efternamn.
Efter tre letvändor hade han gett upp. Nu stod det eftersökta barnet i hallen med förebrående min " ni skulle ju hämta mig...As pappa skjutsade hem mig för han tyckte synd om mig när ingen ville hämta mig".
Det är då skamkänslorna rinner till. Vad ska dom tro om oss? Inte ta ansvar för andras barn? Inte bryr oss? Drabbas av desperat lust att ringa och ursäkta mig och förklara att vår lille vän faktiskt är fullt kapabel att gå den korta sträckan även om det är mörkt. Det finns trottoar och vägen är upplyst. Men - vi har verkligen försökt leta reda på honom ......snälla, snälla vi är inte dåliga föräldrar....
Att man aldrig lär sig. Skamkäslorna kom inte för att jag tyckte synd om gossen ifråga, skammen kom för "vad ska dom tro?" Att jag inte rakryggad törs stå för att jag vet att detta barn inte har några som helst problem att klara sig hem på egen hand, men att han däremot är en charmig, helt underbar unge som aldrig missar en chans att spela lite på vuxnas känslor:-)
Gillar det du skriver i din blogg!
SvaraRaderaÄr rätt säker på att alla i omgivningen förstår att ni är goda vuxna som tar väl hand om alla extra barn.
Men tänk att vi har Luther sittande på axeln, är det måhända en generationsfråga??
Hmm... Luther på den ena axeln och mamma på den andra:-)
SvaraRadera(Förlåt mamma om du hör mig från din himmel)
Jag tror inte att mormor blev ledsen!!! jag känner igen mig i ohhh "tänk om de tycker att jag är en dåligt mamma" och egentligen vad spelar det för roll!!!! Jag vet att jag (oftast ;) iaf) är en bra mamma! och jag vet med säkerhet att du mamma är en BRA förälder!
SvaraRaderaKram din dotter
Ok, en till kommentar för idag. Idag har jag som ibland känner mig "fortfarande liten" som ofta frågar min kloka mamma om råd blivit arg..... på mitt arbete (arb som kurator inom den ibland "Konstiga skolvärlden"! :)) blivit arg över att vi vixna inte tar vårt ansvar. Ansvar så som vuxna, goda samhällsmedborgare, kvinnor! och personal inom skolan!!! men jag hoppas från djupet av mitt hjärta att alla de berörda inte gjort för stor skada för ett litet barn....
SvaraRaderakram
Vi får aldrig, aldrig fega ur när det gäller ett barn som vädjar om hjälp!
SvaraRaderaJag vet men hoppas att skolan tar lärdom när jag har stridit slut!
SvaraRaderaKram och god natt!