Bara vara tid –

-den viktigaste tiden för både stora och små. Det låter så enkelt och så klokt……men hur får man till det i verkligheten?

Jag är inte en mamma som har rent i hörnen. Det luktar sällan nybakat eller doftar gott från långkok. Garderoberna är inte fyllda av välstrukna kläder i prydliga högar. Allting ligger inte på rätt plats, oftare där vi hade grejerna senast.

Att prioritera det viktiga, är vi ganska bra på. Varje eftermiddag när jag kommer hem landar jag i sängen i sovrummet. Där kan jag gosa med hundar och prata med ungar. Där pratar vi kläder och kärlek. Dumma kompisar o lärare får en släng. J Tillsammans surfar vi runt bland både det ena och det andra på nätet. Det märkliga är att också kompisar och pojkvänner landar i denna vår oas. Inte var jag så frimodig som tonåring att jag kunde kommit på tanken att ha kompisarnas föräldrars säng, som umgängesplats…..men så är det hos oss. Den första timmen efter jobbet hämtar jag kraft. Jag njuter av närhet och samtal. Den stunden får själen näring – innan det är dags att se till så att annan näring kommer på bordet.

I och med maten, rullar ”måsten ” igång. Läxläsning, tvätt och allt annat praktiskt. Så är det tid att avsluta dagen för de unga i åldersordning. Det är efter det,  som den lugna timmen utan krav, infinner sig. Mys i soffhörna med mannen i mitt liv. Lite egen närhet. TV:n står på, så mycket behöver inte sägas, det är bara lugnt. En stund av ”bara-vara-tid”. Så viktigt att fånga de tillfällen som finns, att inte vänta på något stort och planerat. Livet och tiden finns ju här och nu.