Mer om hundar (barn?).

Mat i rätt mängd och av rätt sort – ja, att också våra unga ska ha det, vet vi . Varje dag ser vi ungar som är ”höga” och speedade av socker från godis och coola. Ungar som är trötta redan när de kommer till skolan för att de inte äter frukost. Alltför många ratar skolmaten och äter i värsta fall inte heller lagad mat på kvällen. Ett barn med den kosten har inte förutsättningar för varken studier eller idrott. Så inte heller hundar som inte har ordning och reda med tider, i kombination med bra foder.

Sova måste vi också göra, för att orka. En hund ska sova 14 timmar/dygn! Vilket inte betyder att den kan lämnas ensam för ”den ska ju ändå sova”. Inser däremot att våra hundar kanske behöver kommenderas till korgen för att få den vila som är nödvändig.

Aktiviteter är populärt. När jag för många år sedan blev mamma för första gången var både jag och sonen stressade av allt vi skulle göra. Undan för undan blev det mindre, för varje barn jag fick. Som extramamma idag tillåter jag en aktivitet /barn. Jag driver inte ens stenhårt att man ska ha aktiviteter på fritiden. Det beror inte på att jag inte unnar dem. Jag tror idag på att människan mår bra av att ha tråkigt. Göra ingenting, är underskattat! Vilket inte är samma sak som lättja och att vara oföretagsam. ”Bara vara” –tid  är viktigt för kropp och själ.

Efter vår hundtränares besök har vi insett att hundarnas liv är alltför stressat – det såg vi inte tidigare. Hundarna är med i familjens liv från 6.00 på morgonen och tills vi stupar i säng runt 23.00.  Dagen innebär att de promeneras, kör intensiv egen lek långa perioder och dessutom hela tiden är med oss eller barnen i det vi håller på med. Ett tempo som inte är bra. ”Bara-vara-tiden saknas!

Vi diskuterade också ledarskap. Hos oss brukar vi till barnen/ungdomarna säga att det finns bara två vuxna – det är vi som tar besluten. När det gäller hundarna har det inte blivit lika tydligt. Där har barnen gått in alltför mycket och förvirrat hundarna – inte kan man som hund ta order, lita på eller känna sig trygg, med så unga och många personer? J

Här måste tydligt markeras för både barn och djur att det bara finns två föräldrar!

Så nyttigt det är att bli påmind om det självklara.

Möte med en hundpsykolog

Igår hade jag ett spännande möte. Hundpsykolog, smaka på det…… Nu var det inte så att vår gäst själv presenterade sig så, utan mera mitt sätt att beskriva henne.

Vi har en längre tid haft problem med en av våra hundar när hon är kopplad. Hon gör då utfall mot andra hundar. Är hon lös är hon lika glad i alla, människor som djur. Vårt försök att lösa detta var att anlita en expert.

Måste på en gång säga hur imponerad jag blev av denna lugna, kloka kvinna. Efter en analys av läget hos oss som familj och av hundens liv, fick vi omgående några saker att jobba på.  Fortsättning följer med mera träning tillsammans. Så spännande!

Det mest intressanta var alla tankar som diskussionen om en hunds behov, gav upphov till. Mycket av behoven kan utan tvekan föras över också på människor.

Behov av sömn och av rätt  kost. Behov av motion, men också av att vila. Att fundera över hur mycket stimulans en individ mår bra av per dag, för mycket är lika illa som för lite. Att ge godbitar som beröm, men att spara det godaste goda, till de gånger individen  verkligen gjort något superbra. Med fest varje dag, blir ingenting fest! Viktigast av allt, att minnas att ingen vill göra fel- man måste bara få hjälp att lära vad som är rätt.

Ovanstående klokheter ska bli mina nya ledstjärnor i umgänge med både barn och hundar.

Att inte stänga dörrar

 I tonåren har man drömmar – få drömmer om en framtid som stensättare, anläggningsarbetare, undersköterska i äldreomsorgen  eller att jobba i kassan på ICA.

Jag skulle önska en skola där alla fick teoretisk kunskap så långt som möjligt, det är vad framtiden kräver.

Yrkesutbildningar för vuxna har en helt annan lockelse – det är då man släppt en del av de planer som kanske inte stämde med verkliga förutsättningar och också har en medvetenhet om vikten av arbete.

Som studie- och yrkesvägledare har jag under många år träffar elever inför valet till gymnasiet. De står inför sitt livs första stora val. Den nya gymnasieskolan vill ge yrkesutbildningarna högre status. Receptet är att ta bort tid från de teoretiska ämnena och lägga mera timmar på yrkeskunskap. Tanken god – färre ska hoppa av gymnasiet. Vi ska få en matchning som passar för arbetsmarknadens behov. Stämmer detta då med framtidens behov?

Våra unga ska in på en arbetsmarknad som sträcker sig många år in i framtiden. De kommer att arbeta inom mängder av yrken som vi idag inte ens vet om . Vardagslivet blir allt mer komplicerat, för att klara att leva i ett demokratiskt samhälle, kommer det att krävas stora kunskaper. Är det vad skolan signalerar?

Jag är övertygad om att elevernas misstro mot yrkesutbildningarna är logiskt grundad. Vi har unga som har drömmar och som har en medvetenhet om att framtiden kräver utbildning. Att då en majoritet inte vill stänga dörren vid 15 års ålder är logiskt och klokt

Sätt gärna stopp för att utbilda mängder av t ex  stylister. Där lockar glamour och kändisar, men verkligheten är helt annorlunda. Säkert finns behov av stylister, men inte i närheten av det antal man utbildar inom gymnasieskolan. Dessutom räcker inte de kurser som gymnasiet ger för att klara yrken. Dubbelt lurade!

                        

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/niondeklassarna-ar-smartare-an-regeringen_6143409.svd

Att tänja gränser

Alla som någon gång sprungit en träningsrunda vet hur det känns när tröttheten kommer och man ska klara den sista biten till det uppsatta målet.

Man ser ett träd en bit bort och tänker - dit! Dit ska jag! Så är man där och ser nästa träd en bit längre fram. Man sliter sig fram till olika delmål, för att till slut ha tagit sig hela vägen till målet.

Hur omsätter vi insikten som driver oss fram under träningen, till andra delar av livet?

Jag tror personligen att det är en livsinställning som den i träningsspåret, som får somliga att uträtta stordåd! Den som inte har det inre drivet, kommer aldrig att tänja sina gränser. Utan att vi tänjer gränser för vi inte oss själva eller något annat framåt.

Inom alla områden behöver vi de personer som gör lite till. Och lite till. Och som till slut når målet lite längre bort, än alla andra. Personligheten som krävs är det något vi kan forma? Kan man lära sig den egenskapen?

Just nu pratas mycket av entreprenörskap. För mig är entreprenörskap en drivkraft som får oss att tänja våra gränser. Att vilja ”lite till”, av lust. En egen motor som driver oss att ta ett steg till, mot något nytt.

Min uppfattning är att skolan kan uppmuntra och utveckla egenskaper som får individen att ha mod kämpa lite till. För mig är det viktigt med förebilder för de unga. Det är också viktigt att anti-plugg-kulturen försvinner. Det är coolt med kunskap! Men kunskap har inte något värde förrän man omsätter den praktiskt. Att pressa sig själv för att nå sina egna mål, är elevens uppdrag i skolan. Skolans uppdrag är att ge dem motivet att göra det.

När den inre motorn sen kombineras med kunskap, då kan en person ensam förändra världen!

Nu ska jag avslöja något………

…..ibland blir jag lätt manisk! En idé kommer och till varje pris måste jag skaffa maximalt med information om just det. Föremålet för mitt intresse varierar – har skaffat mycket kunskap om både det ena och det andra genom åren.

Specialitet är nog djur. I höstas blommade idéen om hästar fullt ut. Sagt och gjort. Först blev det en häst. Sen blev det två. Läste ALLT jag kunde hitta som handlade om hästar. Har man häst är klart man ska rida. Alltså började jag ta privatlektioner – här fanns inte tålamod att gå i nån grupp inte! På kvällarna läste jag allt – skötsel, foder, utrustning och om olika raser.

Det tog ett halvt år innan jag kom till sans. Hästarna såldes och ganska skönt var det! Lite fattigare blev vi! Men så mycket kunskap jag fick!

Samma vända har jag gjort med akvarium, katter och diverse smådjur. En återkommande mani är hundar. Som ibland blir väl mångaJ Varje bokrea kommer jag hem med  nya hundböcker. Så har jag hållt på i 30  år…. De böcker som inte är sönderlästa har jag undan för undan skänkt bort. Finns inte en ras jag inte läst på om. Mängder med kennelsidor har jag ingående studerat och naturligtvis läser jag alla annonser på diverse hundsajter. I hundträsket hamnar jag minst en gång om året. Däremellan avnjuter jag våra hundar ”live”.

Annan specialkunskap som står sig är bilar. Jag kan ett antal sätt att kolla en begagnad bil, jämföra och värdera. Husbilar och husvagnar har jag också haft intresse perioder för.

Vissa perioder älskar jag mitt jobb. Kan ägna hur mycket fritid som helst för att kläcka nya arbetssätt. Läser alla nyheter inom området. Och så – vips- så är jobbet bara ett jobb igen.

Ibland önskar jag att min kunskapstörst skulle kunna kanaliseras i mer nyttiga saker. Trädgård tex. Men nej, det har alltid tråkat ut mig. Matlagning likaså. Gissningsvis beror det på att ett sånt intresse omgående måste omsättas i praktiskt görande.  

Tacksam är jag mot min familj - de har med åren lärt sig att följa med i svängarna och engagerar sig tålmodigt i alla uppdykande intressen. Å andra sidan har den gett oss alla oanad kunskap och  ett väldigt spännande liv........