Tittar ut på vår gräsmatta. Eller rättare sagt det som skulle vara en gräsmatta. Våra fyrfota kompisar har lekt sönder den och det liknar mer en crossbana.
Är det nåt jag fortfarande drömmer om så är det en trädgård. Inte vilken trädgård som helst! Gräsmattan ska vara tät o fin. Buskar i olika färger ska växa runt kanterna av tomten. Det ska finnas en inbjudande lekhörna, plats att spela kubb, bord där det finns skugga för de varmaste dagarna och ett inbjudande soldäck. Blomrabatterna ska vara fyllda av färg. Rosor och klematis ska klättra på spaljér. Cyklarna ska stå prydligt i cykelställ, det ska vara ordning och reda…….
Men som sagt var, så ser det inte ut. Varje vår lägger vi ett antal hundra på mina drömmar. Men aldrig blir det som min inre bild. Möjligen beror det på att när det kommer till kritan, ett dåligt intresse för grovarbetet. Som när det gäller allt - grunden är viktigast, allt kräver arbete och engagemang.
Hur det ser ut? Ja, gräsmattan liknar som sagt en crossbana. Cykelstället är för litet, hälften av cyklarna står framför ytterdörren. Något förråd har vi inte, vilket innebär att gräsklippare och andra trädgårdens nödvändigheter placeras lite här o var. Kubbspelet blev inte inplockat. Grillen missade vi att ta in innan regnet kom. Torkvindan sitter snett och kommer snart att tippa. En blöt matta fladdrar ensam o bortglömd.
Kaninburen är inte chic o designad. Den är istället täckt med plastsäckar och brädbitar för att ge kaninerna extra skydd. Runt buren hänger en grov kedja med hänglås. (Ingen ska kunna släppa ut de älskade små!)
Bredvid cyklarna står några sopsäckar i väntan på nästa tur till soptippen. Brevlådan är fylld av tvestjärtar.
Det är bara att konstatera. Livet blir inte som våra drömmar. Men är rätt bra ändå – kanske det som faktiskt är livet – att få ha drömmar!
